livetsomramin.blogg.se

Hej på er! Det är dags för mig att avslöja vem jag egentligen är. Jag är inte den person jag utgett mig för att vara i bloggen. Jag är en fjortonårig tjej som bor i Sverige men jag utövar inte någon religion. Jag är döpt i en kristen kyrka och räknas som kristen men jag ber aldrig till gud eller deltar i gudstjänster. De flesta i klassen valde att ”leva” som hinduer eller buddhister för att de var ganska ”lätta” religioner. Själv valde jag islam, jag hade lite förkunskaper från årskurs sex men kände att jag ville reda ut alla fördomar som finns och utifrån vad jag fick reda på skapa mig en egen uppfattning om religionen. Dessutom anser jag detta är en mycket viktig religion att förstå, på grund av alla terrordåd och så vidare som påverkat världspolitiken. 

Däremot vet jag själv att jag inte skulle kunna leva som muslim. Alla regler för hur man ska leva, bönetiderna, klädsel med mera, tilltalar inte mig alls. Jag vill kunna känna mig fri och bestämma över mig själv på ett sätt jag känner att man inte får inom islam. Det finns säkert en del muslimer som lever ganska fritt och inte följer Koranen ordagrant men jag känner mig endå inte särskilt intresserad av att vara muslim. 

Av alla världsreligioner lockas jag mest av buddismen. Där handlar det mycket om att vara en god, givmild människa och efter att ha varit i Asien så vet jag att det stämmer. Man ska hitta ett lugn i sig själv, vara avslappnad och snäll mot alla. Dessutom har jag väldigt svårt för orättvisor även om jag vet att det inte går att undvika. I nästan alla religioner har tjejerna det sämre ställt än killarna. Kristna är kanske bäst på jämställdhet, framförallt den protestantiska inriktningen. 

Enligt mig, som inte dyrkar någon Gud eller religion, är hela konceptet aningen överskattat. Jag tycker att man kan be någon gång ibland när man verkligen vill något eller för att känna sig trygg. Men när man ber fem gånger om dagen tycker jag att det tappar sitt syfte. Då upplever jag att man bara ber för sakens skull. 

Jag har använt mig av religionsböckerna från skolan. Min favorit var SO direkt religion 3 från Bonnier. Sedan har jag jämfört informationen med andra religionsböcker och utifrån det avgjort om det är sant. Då och då har jag kollat på wikipedia för att se om det finns fakta som jag missat eller för att bekräfta böckernas fakta ytterligare. Om en religionsbok har nämnt något jag tidigare inte hört talas om har jag sökt runt på internet och om jag inte hittar mer än en två sidor som nämner det klassar jag det som fel eller irrelevant. När jag har googlat på exempelvis ”arrangerat äktenskap islam” har det kommit upp sidor skapade av muslimer som vill nå ut till muslimer. Eftersom dessa antagligen förespråkar att sin religion inte begår några misstag, är helt perfekt och så vidare valde jag att inte ta fakta från de sidorna, förutom det som jag redan sett i böckerna. Jag var alltid källkritisk och flera gånger diskuterade jag med en kompis om det var något som lät konstigt. 

Detta var mitt sista inlägg. Hoppas ni gillade bloggen och tyckte det var intressant! För mig var det kul att skriva och lära sig mer om islam och de andra världsreligionerna. Ta hand om er! /Ramin 

Hej på er! Idag tänkte jag berätta lite mer hur jobbigt det ibland kan vara att leva som muslim och besvärliga situationer som kan uppstå. Min tro begränsar mig på många sätt. Flera har jag redan nämnt men jag kan utveckla dem så ni kanske kan leva er in i hur det faktiskt är att vara en muslimsk tjej i Sverige. 

Vi kan börja med klädseln. Som jag nämnt tidigare kan min slöja och mina löstsittande kläder dölja min kropp. Jag tycker det är ganska skönt ibland. Tjejerna i min klass ska ständigt granska varandras kroppar och slänga ur sig saker som ”din rumpa ser jättebra ut i de där jeansen Agnes!”, ”är inte den där tröjan liiiiite för kort, man ser ju nästan naveln!”. De är ute efter bekräftelse på att de duger, hela tiden. Jag kan fortfarande ha svårt att fatta hur otroligt utseendefixerat samhället i Sverige är. 

Jag får inte visa mig naken för någon. Efter idrotten i skolan är det obligatoriskt att duscha, det strider helt mot min tro. Istället väntar jag tills tjejerna har sminkat sig och allt som hör till innan  jag smyger in på toaletten. Där tvättar jag mig lite under armarna och spänner åt min slöja. Detsamma gäller innan idrotten. Flickorna byter om till små shorts och tighta linnen medan jag bara byter till en annan uppsättning kläder. 

För några månader sedan funderade jag på att börja på tennis. Jag och pappa gick till den lokala klubben här i Sundsvall men de sa att jag bara fick spela matcher om jag tog av mig slöjan. Pappa blev rosenrasande och stormade ut ur klubbhuset med mig tätt i hälarna. Likaså när jag skulle gå på en jobbintervju för ett sommarjobb. De sa att jag verkade jättebra men att de inte tog emot kvinnor med slöjor och därför fick jag inte jobbet. Jag orkade inte lägga energi på det men självklart blev jag arg. 

Människor dömer även mig och andra muslimer väldigt snabbt. Det finns ju läskigt många fördomar mot muslimer. En av de är att islam förknippas med terrorattackerna mot New York, London och så vidare. Folk blir ofta mycket misstänksamma nära oss. Exempelvis när pappa och jag var på restaurang och de bad pappa hänga av jackan men han sa att han lika gärna kunde ha den bredvid sig. Genast ropade servitören på restaurangens högsta chef som granskade pappa och upp och ner och sa att han inte var välkommen in om han inte tog av jackan. I rädsla av att pappa skulle ha en pistol med sig. Sen dess har pappa själv många fördomar mot Sverige, han har förbjudit mig från att umgås med tjejer och killar i klassen. Det gör att det hela blir en ond cirkel. 

I Sverige har min klädsel dragit till sig många blickar. Hemma i Jerusalem finns det så många olika kulturer, personligheter att ingen kollar konstigt om man inte har just ”de” jeansen, ”den” märkeströjan och så vidare. Jag tror det beror på att det dels finns fler människor där och att det finns viktigare saker att tänka på än kläder. 

På grund av att folk ser att jag är muslim är det som att de bestämmer sig för att de inte vill bli kompis med mig. De ger mig inte en chans utan dömer mig efter hur jag ser ut. Det här gäller förstås bara i Sverige men det är som att det inte är accepterat att vara vän med en muslim. 

Som jag har sagt tycker jag det är överdrivet med allt kring hur man ”ska” se ut idag och alla skönhetsideal. Samtidigt skulle jag tycka det vore kul att klä mig i fina kläder ibland. Bestämma min egen stil, ha fina långklänningar med mera. Min tro hindrar mig från detta och framförallt min far. Jag kan inte plötsligt bestämma mig för att bli punkare eller hippie. Grejen är att pappa tror att jag skulle vilja se ut som de utmanande tjejerna men det är verkligen inte så. Jag vill bara kunna känna mig mer personlig och välja kläder som passar in på just den jag är och vill vara. Min far hindrar mig även från att lyssna på sådan musik som de flesta andra ungdomarna lyssnar på. Pappa anser att det är dåligt språk och att de flesta låtarna handlar om olämpliga saker, så som sex, droger och kriminalitet. 

Nu tänkte jag gå in på lite privatare områden. Nämligen de hedersrelaterade aspekterna. Min far har många regler som jag måste följa. Han blir besviken på mig om jag inte gör som han säger och kan straffa mig på olika sätt. Sedan finns det även regler inom islam som jag måste följa. Så som att jag inte får ha sexuella umgängen med någon förutom den jag gifter mig med. Det är ju inte hedersrelaterat, utan det handlar om min tro. 

Många tycker säkert att min far är en hemsk människa. Han väljer vem jag får umgås med, vad jag ska ha på mig, vilka ämnen i skolan jag får delta i och så vidare. Grejen är att han vet inte bättre, allt detta grundar sig i okunskap. När han växte upp för cirka 35 år sedan handlade det mycket om att inte svika sin familj. Man ville inte skämmas för sina andra familjemedlemmar, därför behövde man ständigt hålla koll på dem. Mina vänner i Israel vet heller inte bättre, i vår religion respekterar man sin far och hans beslut. Ingen vill skämma ut sig själv eller sin familj genom att göra något som strider mot ”reglerna”. Dessutom finns det ingen som har sagt till honom att det är fel för varför skulle det vara det? Eller? Jag skulle kunna skriva flera sidor om det här ämnet men nu måste jag faktiskt sova. Kommentera gärna vad ni tycker, vore kul att höra. /Ramin

Det är med sorg jag meddelar detta. Min gammelfarmor hemma i Israel har avlidit, åttiosex år gammal. Hon var en stor förebild för alla i släkten, främst min far. I morse när farfar ringde med beskedet att hon dog i sömnen var alla mycket chockade. Gammelfarmor eller Ai som hon brukade kallas, kort för Aisha, var mycket pigg och vi brukade skämta om att hon skulle leva för evigt. Som tur är så har hon levt efter alla islams pelare och hon var en mycket troende, strikt muslim. Jag tror och ber att hon ska komma till paradiset. Pappa har bokat flygbiljetter, i övermorgon lämnar vi Sverige för att åka till Jerusalem. Det ska bli kul att träffa alla kompisar och släktingar igen, det har gått nästan ett år sedan jag såg dem sist, samtidigt känns det sorgligt att ett sovrum i farmor och farfars hus kommer stå tomt. 

Jag har aldrig varit på begravning förut. För några år sedan när gammelfarfar dog ansåg mamma och pappa att jag och mina bröder var för små för att närvara vid hans begravning. Vid eftermiddagsbönen idag gick mamma igenom hur begravningen skulle gå till så jag kan lika gärna förklara för er. 

Liksom buddhismen och hinduismen tror vi muslimer att döden bara är slutet på det nuvarande livet. Döden är inget slutgiltigt för en muslim och det är emot Guds vilja att få överdrivna känsloutbrott. 

Hela begravningsceremonin kommer börja med att släktingar och vänner samlas i farmor och farfars hus då det var här Ai bodde sina sista år. Vi kommer trösta varandra och be Gud om förlåtelse över den avlidne. Sedan ska farfar läsa ur koranen för Ai. Inför begravningen ska hennes kropp ha tvättats på ett speciellt vis och hon ska vara insvept i vita tygstycken. Hennes kropp ska ligga på en bår som sedan några män bär till den lokala moskén. Vår släkt har ingen särskild begravningsplats så vi har valt att begrava Ai dit hon så många gånger gått för att be. Framme vid moskén kommer man utföra en begravningsbön. Gravplatsen ska orienteras så att gammelfarmors huvud är vänt mot Mecka. Därefter begraver vi henne. Jag tror att det hela kommer vara mycket sorgligt. Dessutom har inte Ai så många vänner kvar vid liv, de få som kommer vara närvarande lär vara väldigt ledsna. 

Hoppas att ni respekterar att jag är väldigt nere just nu. Nu ska jag packa ihop mitt pick och pack och sedan lägga mig och läsa en stund för att få tankarna på annat. Ta hand om era nära och kära! /Ramin 

Inom islam finns det ingen officiell rit för dop. Vissa väljer att göra det ändå, för nöjets skull. Jag är själv inte döpt men tänkte berätta vad jag vet om dop och allt därtill. 

Beroende på vilken ”inriktning” av muslimer man tillhör har man olika riter. Shiamuslimer brukar döpa barnet några veckor efter födsel. Män utför dopet, vanligtvis pappan men far- eller morföräldrar går också bra. Man läser texter ur koranen samtidigt som man rakar av håret på barnet.

Bland västafrikanska muslimer är det populärt att ha en så kallad ”naming ceremony” exakt en vecka efter förlossning. Ceremonin går främst ut på att läsa böner ur koranen. En bekant håller i barnet medan den som leder ceremonin rakar av en liten hårtuss från barnets hjässa. Hårtussen lägger man sedan i en skål som innehåller vatten, kolanötter och tvål bland annat. Därefter ber alla män i församlingen tillsammans medan kvinnorna förbereder sig för nästa steg; att ge barnet till sin mamma. Mamman får be några böner och tar sedan emot sitt barn. 

Vi har några familjekompisar vars dop vi var på hemma i Jerusalem några år sedan. Då, sju dagar efter efter barnets födsel, arrangerade föräldrarna en liten ceremoni för släktingar och vänner. Fadern och modern läste lite ur Koranen innan fadern annonserade barnets namn. Efter detta var det en liten fest. Ovanstående riter, tror jag, kommer lite från kristendomen. 

När jag hör ordet dop tänker jag på ett av de kristnas sakrament, där sker dopet i en kristen kyrka genom att blöta barnets huvud med vatten. När jag tänker efter har alla världsreligioner någon form av rit när ett barn föds, även om man gör det på olika sätt och med lite olika ändamål. Jag förknippar ”dop” med att namnge ett barn, inte som inom islam där man bara har en liten rit som för att fira barnets födsel. Likaså gäller buddhismen, där tar föräldrarna med sitt nyfödda barn till ett kloster för att få dem välsignade. Munkarna brukar sedan stänka lite vatten på barnets huvud. Hinduerna räknar ett barns födelse som ett av de hinduiska sakramenten. En präst ber böner för att skydda barnet och ber även Gud att välsigna den nyfödde. Överhuvudtaget ber man väldigt mycket för att barnet ska få ett bra liv. När barnet är tolv dagar gammalt hålls en ceremoni där barnet får sitt namn. Att det är ett av de hinduiska sakramenten liknar kristendomen men själva ceremonin är mer lik buddhismen tycker jag. 

I både islam och judendom är omskärelse obligatoriskt för pojkar, det är jämförelsebart med det kristna dopet då det är en handling för att ”registreras” i ens religion. Judisk omskärelse äger rum åtta dagar efter födsel. I samband med detta får pojkarna även sina namn. Enligt islam måste omskärelse  äga rum sju dagar efter barnets födsel eller senare. I bägge religionerna är det en stor fest, inte bara för familjen utan även vänner. 

Jag tycker att omskärelse är fel. Jag förstår att våra religioner anser att det är rätt för att det har stått i Koranen och Abraham har uppmuntrat till det men jag tycker att en religion måste anpassa sig lite till modern tid. Människor lär sig mer och mer om livet, man forskar hit och dit och man skapar lagar om människans rätt i samhället. Varför kan man då inte inse att varje människa ska kunna bestämma över sin egen kropp? Jag känner medlidande för alla pojkar som föds in i en tro de kanske inte ens känner att de passar in i och måste genomgå omskärelse. I Jerusalem har jag många tjejkompisar som blivit tvingade till det av sina föräldrar. Mamma har berättat att pappa ville att alla mina syskon skulle omskäras, inklusiv jag, men att hon övertalade pappa att det inte var lönt. 

Hej på er. Just nu är jag lite ledsen. Imorgon skulle hela familjen ha bilat ner till dalarna för att gå på några vänners bröllop. Tidigare i eftermiddag fick vi beskedet att bröllopet var inställt på grund av att brudgummen blivit allvarligt sjuk. 

Eftersom det finns många förutfattade meningar kring äktenskap inom islam tänkte jag skriva ett inlägg om det. Jag ska berätta hur det faktiskt är och klargöra alla dessa fördomar. Jag vill börja med att säga att jag håller med om att vissa grejer är lite överdrivna, bara för att jag är muslim samtycker jag inte med alla de här sederna och reglerna. 

Jag skriver utifrån vad jag vet och hur traditionerna ser ut i min familj. Det varierar nämligen från muslim till muslim. 

Det är inte en plikt för att en muslim att gifta sig men det är önskvärt. I Koranen står det mycket om giftermål, det finns cirka 70 verser relaterade till äktenskapet. 

Inom islam vänder brudparet sig till en så kallad gadi som lagfäster äktenskapet. En gadi kan jämföras med en präst inom kristendomen. Giftermålet börjar gälla när båda parterna har skrivit på ett juridiskt kontrakt. Det är helt upp till de båda parterna vad innehållet i äktenskapskontraktet ska vara. Någon form av hemgift (mahr) brukar vara aktuell till kvinnan då det står i Koranen. För att äktenskapet skall vinna laga kraft måste den direkta summan vara betalt innan bröllopet. Syftet är att mahr ska ge kvinnan trygghet. Man brukar dela upp mahr i två delar, en hemgift som betalas direkt till kvinnan och en andel som betalas ut när kvinnan blir änka. Man kan också se den andra utbetalningen av mahr som ett slags skadestånd i de fall att mannen begär skilsmässa. Många missuppfattar det här och tror att brudgummen betalar fadern för att få dottern, det stämmer inte (det har däremot säkerligen förekommit). Denna gåva ska bevisa mannens förmåga att försörja henne och en familj. För att markera att man verkligen vill stanna hos kvinnan händer det att mannen nämner summor långt bortom hans förmåga, pengar som betalas ut om mannen begär skilsmässa. Jag tror bara att det är väldigt troende muslimer som lägger ner mycket energi på mahr, min mamma och pappa gjorde det men det är inte något folk idag pratar så mycket om. Enligt mig kan mahr jämföras litegrann med ringarna man ger till varandra inom kristendomen. Bara att inom islam kommer det endast från brudgummen. 

När mina föräldrar gifte sig gav mormor och morfar samt farmor och farfar dyra bröllopsgåvor, de fick guldsmycken och några dyra prydnadskuddar. Som jag har förstått liknar detta de kristnas bröllopstraditioner. 

Skilsmässa

Att skiljas uppskattas inte inom islam. Familjemedlemmar från båda familjerna skall hjälpa parterna att försonas. I en del muslimska traditioner kan kvinnan endast kräva äktenskapets upphörande om mannen är psykiskt sjuk eller liknande. Kvinnan kan gå till en domare och begära att giftermålet upplöses, mot att hon avsäger sig sina ekonomiska rättigheter. Om mannen inte begått något fel men kvinnan inte tycker om honom längre måste kvinnan ge tillbaka sin bröllopsgåva eller något motsvarande för att skilsmässan ska vinna laga kraft. 

Tvångsäktenskap/arrangerat äktenskap 

De flesta människor tror att ett arrangerat äktenskap är ett tvångsäktenskap. Tvångsäktenskap är förbjudet inom islam men det förekommer ändå. Tvångsgifte börjar med ett arrangerat äktenskap där föräldrarna väljer partner till sin dotter. Dottern förväntas sedan lyda sina föräldrar och acceptera föräldrarnas val. Många gånger gör de det, på grund av rädsla för något straff. Jag tycker det är hemskt att det här fortfarande sker. Varför ska kvinnan inte få välja sin egen framtid? Varför ska inte hon ha samma förutsättningar som män? Varför ska hon ses som hennes fars ägodel och inte en människa med egna känslor? 

Det här inlägget skulle egentligen handlat om riter vid äktenskap inom muslim. Problemet är att jag aldrig varit med på ett muslimskt bröllop. Mina föräldrar gifte sig innan jag föddes. Hoppas att ni uppskattade det ändå! :-) 

Godkväll. Här om dagen satt jag och Gomin och pratade om hur stor påverkan ens religion har på ens liv. Hur levnadssättet skiljer sig från person till person beroende på vilken religion man tillhör. Vi hittade en del stora skillnader men även många likheter. Först och främst jämförde vi islam med buddhismen då vi är bekanta med de religionerna men vi tog oss tid till de andra religionerna också då det är det vårt grupparbete i skolan handlar om. 

Vi var båda överens om att de här med att muslimer ger allmosa till de fattiga på många sätt liknar allmosan man skänker till munkarna varje morgon. I båda religionerna anses det vara en god gärning att skänka mat till de som behöver det. Det är även lite av en ”helig handling” eller rit inom de båda världsreligionerna. Att vi muslimer ger zakat kan man förknippa med att betala skatt, vilket man gör i de flesta länderna. 

Dessutom har nästan alla religioner någon form av konfirmation runt tonåren. Inom islam kallas det ”bologh” när man når religiöst mogen ålder. Man har ingen som helst ceremoni för barnet i fråga utan det är mer som att bli myndig i Sverige. De högre kasten inom hinduismen genomgår en ceremoni som kallas ”den heliga trådceremonin” vilket är som en sorts konfirmation, jag och Gomin har uppfattat det som att det bara är pojkarna som gör detta dock. Även i buddismen finns det en sorts motsvarighet till konfirmation, man brukar låta pojkarna gå i kloster när de fyller tio år och flickorna likaså. Där får de en utbildning som rör allt möjligt vilket vi tycker liknar den kristna konfirmationen litegrann. Judarnas konfirmation Bar mitzva liknar på många sätt islams. Vid 13 års ålder uppnår judiska pojkar sin religiösa myndighetsålder. Det sker automatiskt men man brukar hedra tillfället genom att delta i en gudstjänst eller liknande. 

Inom kristendomen biktar man sig för att prästen ska förlåta en för sina synder. Det påminner om hinduernas sätt att rena sig från sina synder, att bada i floden Ganges. Dessutom renar vi muslimer oss från våra synder under ramadan genom att oftare be till Allah. Även om man gör det på olika sätt gör alla dessa religioner en handling för att rena sin själ. 

På sätt och vis liknar buddhister, muslimer och kristnas levnadssätt varandra väldigt mycket. Alla tre lever efter några slags ”ord”, de fem pelarna, den åttafaldiga världen eller de tio budorden. 

Profeten Muhammed är Guds sändebud för islam på samma sätt som Jesus är för kristendomen. Båda två förespråkade för hur man ska vara en bättre medmänniska och vad man skulle göra för att lyckas i livet.

Jag tycker att det muslimska äktenskapet liknar det hinduiska en aning då man i bägge religionerna har ganska strikta regler om vem man får gifta sig med. För hinduer måste både kast och stjärntecken stämma överens och för muslimer förekommer det arrangerade äktenskap. 

Gomin och jag var överens om att alla religioner har en egen uppfattning av världen och Gud. Islam, kristendomen och judendomen bottnar sig i ungefär samma grund på samma sätt som hinduismen och buddismen gör. Islam, kristendomen och judendomen härstammar från Abraham och kallas systerreligionerna. Både hinduismen och buddismen kommer ursprungligen från Indien och enligt Gomin är de ganska lika. 

Judendomen och kristendomen är otroligt lika vilket beror på att kristendomen utvecklades från judendomen. I bägge de religionerna tror man att Gud skapade världen och allt i den, även i Islam. Det kallas att en religion är monoteism religion när man bara tror på en gud/gudinna. Däremot är det bara de kristna och judarna som tror att Jesus existerar. Jerusalem, där jag växte upp, är en helig stad för både judar, kristna och muslimer. De kristna ser det som en helig plats då Jesus bodde där sina sista år på jorden. Muslimer för att det var där Muhammed gjorde sin nattfärd och judar för att de har så många heliga byggnader här. Detta skapar konflikter då och då men det är svårt att förhindra då det är så många människor som tror på så olika saker. Jag tror att om alla respekterar varandra och varandras tro skulle bara det förhindra krig men det är förstås inte så lätt sagt som gjort. 

Här nedan kommer likheter mellan islam och buddismen. 

Båda religionerna har en praktisk symbol även om de skiljer sig från varandra. Muslimer har halvmånen och den femuddiga stjärnan medan buddismen har det åttafaldiga hjulet. Efter att ha lyssnat på Gomin tror jag att det åttafaldiga hjulet har större betydelse för buddhisternas livsåskådning än vad den muslimska symbolen har. Bägge religionsgrupperna har en helig byggnad där man kan be även om man nödvändigtvis inte behöver gå dit. Byggnaderna har olika namn, i buddismen heter det tempel medan det heter moské inom Islam. I templet har buddhisterna även offerfester medan moskén ibland också används som skola och samlingsplats. 

Både profeten Muhammed och Buddha predikade. Vi tror att när Buddha började predika hade han fler anhängare än vad Muhammed hade när han började predika. Buddha var smart, han sa samma saker om och om igen för att folket skulle hålla med honom. När Muhammed precis hade börjat med sina predikor var han inte alls särskilt populär eller känd. Muhammed flydde till Medina och blev ledare för många organisationer i Arabien växte hans fanskara. Det var där han blev stor och islam växte fram. 

Islam och buddismen har en trosbekännelse. Muslimerna följer den första av de fem pelarna som ungefär har samma betydelse som buddhisternas ”de tre juvelerna”. 

Varken islam eller buddhism tillåter alkohol. Omskärelse förekommer i båda religionerna.

Kanske den största skillnaden mellan religionerna är att människor som dyrkar buddismen tror på ett liv efter döden. De tror att man föds på nytt beroende på ens karma i sitt föregående liv. Goda och dåliga gärningar samlas ihop och avgör ens existens i kommande liv. Målet är att uppnå Nirvana, eller att bli ”upplyst”, det innebär att man uppnår en frid då man varken önskar eller strävar efter någonting. I islam bedömer Gud om man ska komma till helvetet eller paradiset efter döden. Gomin citerade ”I buddhismen är det upp till var och en att bestämma sitt liv efter döden medan ni muslimer är tvingade att följa vad som står i Koranen”. Till viss del har han rätt men jag kan ju bara komma till helvetet om jag har varit en dålig människa och det är ju upp till mig om jag vill vara det eller inte. Dock tror vi muslimer att döden inte är slutet på något så det tankesättet liknar ju buddismens en aning. 

Buddhister tror inte på att en Gud skapade världen. De tror inte på Gud överhuvudtaget, utan Buddha är mer som en förebild än något annat. Nästan tvärtemot islam alltså. 

Detta är bara en del av vad som sades i vår diskussion vi hade häromdagen. Om ni tyckte det var intressant; håll utkik i bloggen framför! När jag kommer på något vi diskuterade kommer jag antingen fylla på det här inlägget eller väva in det någon annanstans. Dessutom kommer det upp ett inlägg om hinduismen och buddhismen någon gång under morgondagen. Ta hand om er! /Ramin 

Hej på er! Jag är ledsen att det var ett tag sedan jag hörde av mig. En anonym person kommenterade och frågade hur lång tid det är kvar till Ramadan och vad Ramadan egentligen är så jag tänkte förklara lite om det för er. 

Den största och viktigaste högtiden på året för oss muslimer är just Ramadan. Högtiden pågår i en månad men det är olika från år till år exakt när den inträffar. Under denna månad måste man fasta från gryning till kväll varje dag. Ramadan är den nionde månaden i den muslimska kalendern, den heliga fastemånaden och räknas som en av islams fem pelare. De andra är vallfärden till Mecka, trosbekännelsen, bönen och att skänka pengar till välgörenhet. Jag skulle säga att fyra av de fem pelarna berörs under Ramadan för dels ber man mycket, man kommer närmare sin tro och lär sig mer om den (trosbekännelsen), man ger allmosor och fastar. Detta, anser jag, gör Ramadan den viktigaste högtiden inom islam. 

Under ramadan ber man till Gud (Allah) mer än man brukar och genom att avstå från mat, dryck och sex lär man sig ha tålamod, vara ödmjuk och öka sitt medvetande om islam. Det kanske låter larvigt men jag och mina föräldrar upplever att det fungerar och att vi kommer närmare vår religion genom att fasta. Jag skulle inte säga att man generellt blir en bättre människa under ramadan men man lär sig att lyda gud. Se det som att man tränar på att kontrollera sig själv och självdisciplin, så upplever i alla fall jag det. Genom att fasta påminns man dessutom om hur de fattiga har det, man börjar tänka på hur bra ens eget liv faktiskt är. 

Som tjej förväntas det att man börjar fasta när man når religiöst mogen ålder, så kallad ”bologh” vilket inträffar när man är nio år. Killarna når inte bologh förrän de är 15 år ungefär. För min skull är det bara bra att flickorna får börja fasta tidigare för jag minns hur jag längtade till att få börja fasta men jag kan samtidigt tycka det är lite orättvist att vi flickor ska börja så pass tidigt. Det kanske finns en mening med att vi flickor ”når” bologh tidigare? Att vi ändå ska vara hemma hela dagarna och jobba i hemmet? Att flickor oftast kommer in i puberteten tidigare än pojkar? Vad vet jag. 

Genom att be till Gud ännu oftare ber vi muslimer om förlåtelse för synder vi gjort under året som gått för att rena oss själva. Vi ber även om vägledning för att leva ett rättfärdigt, bättre liv. De flesta muslimer tror att ramadan är en månad full av tur då det var vid den tidpunkten som Gud avslöjade de första verserna i Koranen för profeten Muhammed. Detta är även en av anledningen till att vi fastar från hela början. Under månaden (och självklart under hela året) förväntas alla uppträda väl och ge allmosor så kallade ”zakat”. Som jag nämnde tidigare är allmosan den tredje av islams fem pelare och innebär att man ska dela med sig till de fattiga och behövande. Man kan ge Zakat i allt från pengar till kunskap. Att ge är en stor del av Muhammeds undervisning för att enligt Muhammed var girighet en synd. 

Ramadan är också en tid för festligheter och släkt, familj och vänner träffas för att bryta fastan, äta sena måltider tillsammans och samlas för en speciell bön. Välbärgade personer delar ut mat till den som inte har råd eller kanske inte hinner hem för att äta innan solen går ner. 

När jag bodde i Jerusalem fanns det alltid en speciell stämning och gemenskap bland alla muslimer under Ramadan. Då hade man inte bara sin tro gemensamt utan även att man fastade tillsammans. Jag saknar den känslan då jag inte upplevt den överhuvudtaget i Sverige. Här där jag bor, i Sundsvall, finns det väldigt få muslimer så jag har svårt att få några muslimska vänner. På sistone har jag däremot kommit väldigt nära Gomin och vi har haft många diskussioner om skillnaderna och likheterna mellan våra religioner, det kommer ett inlägg om det senare så fortsätt följ min blogg. 

Som svar på din fråga så flyttas tidpunkten för ramadan tillbaka cirka elva dagar varje år då den muslimska kalendern baseras på månens rörelse istället för solens rörelse som den georgianska kalendern. År 2013 inträffar ramadan nionde juli, nu är det slutet av november vilket innebär att det är drygt ett halvår kvar. 

Nu när jag ändå är i farten kan jag lika gärna berätta om de andra viktiga traditionerna i min religion. Precis inpå ramadan börjar eid al-Fitr vilket ungefär betyder ”festen som bryter fastan”. Många verkar tro att vi muslimer firar för att vi inte längre behöver fasta men jag skulle säga att vi snarare är ledsna över att ramadan är över. Vad jag och min familj egentligen firar är att Gud har tillåtit oss att delta i och slutföra fastemånaden. När vi bodde i Jerusalem började alltid eid al-Fitr med att hela familjen samlades för att observera månen för att få en indikation av att ramadan är över. Vi vaknar nästa morgon för gryningsbönen sedan förbereder vi oss för den speciella eidbönen. I koranen står det ”Gud är vacker och Han älskar det som är vackert” vilket många muslimer har tolkat som att vi ska ta på oss nya kläder för att fira eid, även min familj. Det är förbjudet att fasta på eiddagen eftersom det är en dag av firande och i minne av Gud. Därefter äter vi några dadlar för att visa att fastemånaden är avslutad. 

Firandet av eid al-Fitr pågår i tre till fyra dagar men det är den första dagen som är viktigast. Efter vi har ätit dadlarna går vi ut (om vädret här i Sverige tillåter det), till en stor öppen plats där våra kusiner och andra nära släktingar befinner sig. Vi gratulerar varandra med frasen ”Eid Mubarak” samt ber för varandra som ”Må Allah acceptera våra handlingar”. Före bönen inleds ska man ha skänkt en viss summa, ”zakaat al-Fitr”, till de fattiga. Alla vuxna muslimer som har bra ekonomi förväntas ge en liten mängd, ungefär 70 kr. Vi barn får oftast någon liten gåva av något slag medan de äldre reflekterar över hur ramadan har påverkat dem denna gång. När bönen är slut återvänder alla hem för att fortsätta fira. 

Jag har bara firat ramadan och eid al-Fitr en gång i Sverige. Eftersom alla i Israel får ledigt i alla fall första dagen under denna eid al-Fitr trodde mamma att vi också skulle kunna få det men icke. Eftersom man inte vet något exakt datum för eid al-Fitr, då det beror på om man har sett månen, så ville inte skolan acceptera någon form av ledighet. Mamma såg inte någon annan utväg för mig och min bror än att skolka. När jag sedan kom tillbaka till skolan ropade alla ”skolkare!” efter mig i korridorerna. Lärarna som befann sig i närheten låtsades inte om vad som sades bakom min rygg utan vände bara på klacken som att de inte hört något märkvärdigt. Mest av allt ville jag bara ropa tillbaka och förklara allt för de korkade svenska barnen men i sista stund insåg jag att det inte var någon idé, de var fler än mig och varför skulle de ta sig till att lyssna till någon lång förklaring om varför jag inte kom till skolan? Nej, just det. 

Mamma och pappa skänkte cirka 140 kr till en muslimsk förening som ligger i närheten av oss, vilket skulle föreställa zakat. Istället för att fira med en stor församling firade vi endast med familjen. Det var ovant att inte umgås med släkten men eftersom vi inte har några som helst muslimska kontakter här i Sundsvall var det svårt att träffas en stor grupp vid bönen. Vi hade tänkt gå till den lokala moskén men de hade tydligen inte tillräckligt med medlemmar för att det skulle kännas lönt att hålla öppet hela dagen. 

En annan stor tillställning inom islam är eid al-Adha. Eid al-Adha firas till minne av Abrahams offer och inträffar i slutet av vallfärden. Eid ul-Adha infaller den tionde dagen under månaden ”djul hiijah” vilken är den dagen då de flesta vallfärdsriter har utförts. Det är ungefär 70 dagar efter eid al-Fit. Hemma i Jerusalem stänger allt i fyra dagar och alla får fyra dagar ledigt. Nästa år ska jag och min familj åka tillbaka till Israel under denna högtid för att man gärna ska försonas med sina föräldrar, vilket även mina föräldrar är villiga att göra. 

Traditionen förknippas främst med en prövning i Ibrahams liv då Gud befallde honom att offra hans son Ismael. I en dröm såg Ibraham hur han offrade Ismael. Ibraham berättade om drömmen för Ismael då hela hans familj litade på Gud. Ismael höll helt med om att hans fader skulle utföra Guds befallning. De gav sig tillsammans iväg till offerplatsen där Ibraham förberedde sig på att offra sin älskade son. Djävulen frestade Ibraham att inte följa Gud men Abraham stod emot. När bladet närmade sig Ismaels hals stannade Gud det då det inte fanns något behov för Ibraham att fortsätta. Han hade redan uppfyllt offret då han var beredd på att ge upp något så stort som sitt barns liv för Gud. Därefter ersatte Gud Ismael mot ett får vilket har lett till att muslimer offrar ett djur då eid al-Adha firas. Jag tycker personligen att det är svårt att lita på Gud fullständigt och vara säker på att han alltid vill ens bästa även om det tekniskt sett inte borde vara så. 

För oss muslimer är eid al-Adha inte bara en fest utan även ett tillfälle då vi påminns om vår underkastelse inför Guds vilja. Många misstolkar dock offret av ett djur. Gud har inget som helst behov av blod eller kött, Gud har i själva verket inga som helst behov av någon av våra handlingar av dyrkan. Det är för vår egen skull som Gud befaller oss att visa Honom lydnad. 

Eid al-Adha är för mig en tid då man firar, besöker släkt och vänner samt tackar Gud för alla välsignelser Han skänkt oss. Högtiden påminner mig om att Gud är källan till alla gåvor, till allt vi har. Dagen innan eid al-Adha börjar tar hela min familj ett rituellt bad för att rena sig inför morgonbönen. Hemma i Israel hade vi sedan haft ett familjemöte med resten av släkten för att diskutera allt som har hänt, hur det går för alla med jobb och skola med mera. I Sverige åt vi en god middag istället. För muslimer är fredagsbönen vanligtvis den viktigaste men morgonbönen på första dagen på eid al-Adha är den viktigaste bönen under hela det islamska året. Vi går till moskén där kvinnorna ber bakom männen med sitt radband i ena handen. På kvällen samma dag, efter kvällsbönen, hålls den rituella fårslakten. Därefter brukar pappa ge mig och mina bröder en gåva som består av pengar. Vi får göra vad vi vill med pengarna, man kan ge de till fattiga eller så köper man godis med dem. Senare in på kvällen äter vi en stor festmåltid som till stor del består av kött från offerdjuret och annan kryddad mat. Det är helt klart dagens höjdpunkt. 

Nu hoppas jag att ni har fått en liten inblick i de viktigaste traditionerna inom islam. Min familj firar även två andra högtider. Miraj, som firas till minne av profeten Muhammeds resa från Mekka till Jerusalem och hans himmelsfärd, och Mawlid al-Nabi, som är profeten Muhammeds födelsedag. 

Vi muslimer använder slöja för att göra en markering om att insidan är viktigare än utsidan och det är dessutom ett sätt att markera sin tillhörighet. Man kan jämföra det med romersk-katolska nunnors klädsel eller skoluniformen. En kvinna ska inte bedömas efter utseende och inte heller vara pressad att uppnå något skönhetsideal. Man kan säga att vi ”protesterar” mot dagens utseendefixering. 

Tillsammans med kläder som ska vara löst sittande, fotsid och ogenomskinliga förhindrar sjalen att man tydligt ser kvinnans kropp. Så enkelt sagt tror jag det handlar mycket om att kvinnor inte ska ha komplex över sitt utseende eller sin kropp. 

Jag använder slöja dels för att Koranen talar om för mig att jag ska det, vilket betyder att det är Guds vilja. Vi muslimer vill gärna följa Gud för vi är övertygade om att Gud vet mycket mer än oss och att Guds regler är till för oss att göra livet så mycket lättare som möjligt. 

De flesta kvinnorna börjar använda slöja när de kommer in i puberteten. Jag tror att om min mor inte använder slöja skulle jag nog inte heller göra det men jag är uppvuxen med att det är viktigt vilket gör att jag också tycker det.

Hej på er! 

Jag är Ramin, en 15-årig muslimsk tjej som försöker hitta en egen väg genom livet. Tillsammans med min familj flyttade jag till Sverige för lite mindre än ett halvår sedan. Det är en stor förändring från där jag växte upp i Israel, i den tredje största muslimska staden Jerusalem. Jag har främst skapat denna blogg för att hålla kontakten med mina vänner hemma i Israel och för att de ska se hur mycket mitt liv skiljer sig från deras.  

Min pappa är starkt troende muslim vilket har lett till att jag också är det. När vi bodde i Jerusalem var det enkelt för oss att leva som muslimer, till exempel kunde jag och mamma sluta upp med det vi gjorde i hemmet och vända oss mot Mekka för att be. Det var en daglig rutin för oss och alla andra vi stod nära. Nu måste vi använda en speciell manick för att se åt vilket väderstreck Mecca ligger. 

Till en början, de första veckorna i Sverige, ville pappa inte att jag skulle gå i skolan i byn för att han var rädd att jag skulle beblanda mig och börja umgås med de svenska tjejerna som jämt och ständigt visade för mycket hud iklädda korta kjolar och små linnen. En dag fick vi ett samtal från en upprörd kvinna som ringde från skolverket som hotade med att komma hem till oss och prata med mig och mina tre yngre bröder tills det att vi följde med henne till skolan. Mamma och pappa blev så skärrade av tanken att en svensk tjej skulle komma hem till oss att vi nästa dag fick lov att gå till skolan. 

Första dagen var så annorlunda och skrämmande, i mina tidigare år hade jag aldrig satt min fot i en skola, någonsin. Hemma var det bara pojkar som fick lov att utbilda sig, jag och mamma och alla andra kvinnor fick lov att jobba hemma i hushållet dagarna i ända. Tjejerna i klassen kollade snett på mig och viskade sedan till varandra, en av flickorna vände sig till sitt lilla gäng och sa hånande: "Stackars människa, ni vet, hennes pappa kommer välja en annan muslimsk kille och tvinga de att gifta sig" och sedan fnittrade de nöjt tillsammans. 

Överallt i Sverige är väggarna vita, invånarna tysta och dömande och det är så rent att jag nästan känner mig äcklad. I mina hemtrakter pratar alla med varandra och det är fullt med människor vart man än går, på grusgatorna yrar damm och åsnor, hundar och andra djur kan promenera omkring fritt. Dessutom är det svenska språket väldigt svårt, det är inte som en härlig melodi utan man pratar med samma tonfall nästan hela tiden. Det är tur att jag läser så mycket böcker och serier, tillskillnad från mina bröder så är jag riktigt duktig på det nya språket. 

Till en början hade jag inga vänner i Sverige men så en dag berättade min klassföreståndare att en ny kille skulle börja i klassen efter höstlovet. För stunden var det inget jag tänkte mer på, det var bara ännu en kille som kunde kasta bollar mot min sjal på rasterna och skratta åt mig när jag läste högt inför klassen. Hur som helst kom oktoberdagen då jag hade en ny bänkkamrat, Gomin. De första dagarna sa vi inte ett ord till varandra, han var blyg, precis som jag och tjejerna i klassen fnittrade åt honom så fort han sa ett ord då han bröt ganska kraftigt på ett sätt jag inte kände igen. Efter någon vecka blev vi indelade i samma religionsgrupp i skolan, jag fick veta att han var buddhist och att även han nyligen hade flyttat till Sverige och vi började prata med varandra om hur svårt det var att bosätta sig här. 

För några veckor sedan frågade Gomin mig om jag ville följa med honom hem men  jag var tvungen att snabbt dra till med en ursäkt om att jag behövde hem och hjälpa mamma med tvätten. Till viss del var det sant men om pappa fick höra att jag inte gått raka vägen hem när skolan slutade skulle han ha blivit rosenrasande och antagligen beslagtagit alla mina nyinköpta detektivböcker.

Min bror och jag är övertygade om att bland det jobbigaste med att flytta hit har varit bönetiderna och när vi har behövt gå iväg från lektioner för att be. För några dagar sedan hittade jag en hemsida som berättar exakt vid vilken tidpunkt man ska be beroende på vilken plats man befinner sig på. Jag bifogar en bild på hur mitt böneschema ser ut för de kommande dagarna, den här informationen är främst till mina kompisar i mitt hemland, ni ska veta att ni är så lyckligt lottade! För er svenskar som läser min blogg kan jag berätta att "dhuhr" betyder "mitt på dagen" och att "asr" står för eftermiddagsbönen och så vidare. Dock visar detta böneschema sex böner, jag och de flesta andra muslimer jag känner ber "bara" fem gånger om dagen så jag vet inte varför det ser ut så här. 

Många undrar varför jag flyttade och varför det skedde så pass plötsligt. Det här anser jag väldigt personligt och det beror på flera saker men jag kan säga att det var min fars beslut, mer än så kan jag inte berätta.  

När jag blir stor skulle jag vilja bli läkare då jag skulle vilja hjälpa människor bli friska. Däremot kommer jag ha svårt att nå den utbildningen eftersom jag inte har förutsättningarna för det. Jag ska i alla fall försöka mitt bästa och jag hoppas att jag minst kan bli en undersköterska. Min far har jättehöga krav på mig och förväntar sig alltid att jag ska prestera på topp och han blir lätt besviken på mig om jag inte gör som han vill. Jag har döpts till Ramin för att det namnet betyder "lydig" vilket är precis det pappa vill att jag ska vara. Det som är så tufft är att mina bröder har mycket mer frihet än mig. Det har jag föresten glömt att nämna, i min familj är vi sunnimuslimer. En av mina kompisar som bor i Jerusalem vars pappa är shiamuslim har det mycket sämre ställt än mig så på så sätt ska jag vara glad för det jag har då hon knappt får gå utanför sin dörr. Som ni kanske vet är sunni och shia två inriktningar inom islam. Shia muslimer lever ett väldigt strikt liv. 

Just nu är mina största intressen att leka med mina bröder, läsa böcker, spela fiol och att fira olika högtider med familjen.

Jag skriver mer senare! 

Många hälsningar,

Ramin