livetsomramin.blogg.se

Inom islam finns det ingen officiell rit för dop. Vissa väljer att göra det ändå, för nöjets skull. Jag är själv inte döpt men tänkte berätta vad jag vet om dop och allt därtill. 

Beroende på vilken ”inriktning” av muslimer man tillhör har man olika riter. Shiamuslimer brukar döpa barnet några veckor efter födsel. Män utför dopet, vanligtvis pappan men far- eller morföräldrar går också bra. Man läser texter ur koranen samtidigt som man rakar av håret på barnet.

Bland västafrikanska muslimer är det populärt att ha en så kallad ”naming ceremony” exakt en vecka efter förlossning. Ceremonin går främst ut på att läsa böner ur koranen. En bekant håller i barnet medan den som leder ceremonin rakar av en liten hårtuss från barnets hjässa. Hårtussen lägger man sedan i en skål som innehåller vatten, kolanötter och tvål bland annat. Därefter ber alla män i församlingen tillsammans medan kvinnorna förbereder sig för nästa steg; att ge barnet till sin mamma. Mamman får be några böner och tar sedan emot sitt barn. 

Vi har några familjekompisar vars dop vi var på hemma i Jerusalem några år sedan. Då, sju dagar efter efter barnets födsel, arrangerade föräldrarna en liten ceremoni för släktingar och vänner. Fadern och modern läste lite ur Koranen innan fadern annonserade barnets namn. Efter detta var det en liten fest. Ovanstående riter, tror jag, kommer lite från kristendomen. 

När jag hör ordet dop tänker jag på ett av de kristnas sakrament, där sker dopet i en kristen kyrka genom att blöta barnets huvud med vatten. När jag tänker efter har alla världsreligioner någon form av rit när ett barn föds, även om man gör det på olika sätt och med lite olika ändamål. Jag förknippar ”dop” med att namnge ett barn, inte som inom islam där man bara har en liten rit som för att fira barnets födsel. Likaså gäller buddhismen, där tar föräldrarna med sitt nyfödda barn till ett kloster för att få dem välsignade. Munkarna brukar sedan stänka lite vatten på barnets huvud. Hinduerna räknar ett barns födelse som ett av de hinduiska sakramenten. En präst ber böner för att skydda barnet och ber även Gud att välsigna den nyfödde. Överhuvudtaget ber man väldigt mycket för att barnet ska få ett bra liv. När barnet är tolv dagar gammalt hålls en ceremoni där barnet får sitt namn. Att det är ett av de hinduiska sakramenten liknar kristendomen men själva ceremonin är mer lik buddhismen tycker jag. 

I både islam och judendom är omskärelse obligatoriskt för pojkar, det är jämförelsebart med det kristna dopet då det är en handling för att ”registreras” i ens religion. Judisk omskärelse äger rum åtta dagar efter födsel. I samband med detta får pojkarna även sina namn. Enligt islam måste omskärelse  äga rum sju dagar efter barnets födsel eller senare. I bägge religionerna är det en stor fest, inte bara för familjen utan även vänner. 

Jag tycker att omskärelse är fel. Jag förstår att våra religioner anser att det är rätt för att det har stått i Koranen och Abraham har uppmuntrat till det men jag tycker att en religion måste anpassa sig lite till modern tid. Människor lär sig mer och mer om livet, man forskar hit och dit och man skapar lagar om människans rätt i samhället. Varför kan man då inte inse att varje människa ska kunna bestämma över sin egen kropp? Jag känner medlidande för alla pojkar som föds in i en tro de kanske inte ens känner att de passar in i och måste genomgå omskärelse. I Jerusalem har jag många tjejkompisar som blivit tvingade till det av sina föräldrar. Mamma har berättat att pappa ville att alla mina syskon skulle omskäras, inklusiv jag, men att hon övertalade pappa att det inte var lönt.