livetsomramin.blogg.se

Hej på er! Idag tänkte jag berätta lite mer hur jobbigt det ibland kan vara att leva som muslim och besvärliga situationer som kan uppstå. Min tro begränsar mig på många sätt. Flera har jag redan nämnt men jag kan utveckla dem så ni kanske kan leva er in i hur det faktiskt är att vara en muslimsk tjej i Sverige. 

Vi kan börja med klädseln. Som jag nämnt tidigare kan min slöja och mina löstsittande kläder dölja min kropp. Jag tycker det är ganska skönt ibland. Tjejerna i min klass ska ständigt granska varandras kroppar och slänga ur sig saker som ”din rumpa ser jättebra ut i de där jeansen Agnes!”, ”är inte den där tröjan liiiiite för kort, man ser ju nästan naveln!”. De är ute efter bekräftelse på att de duger, hela tiden. Jag kan fortfarande ha svårt att fatta hur otroligt utseendefixerat samhället i Sverige är. 

Jag får inte visa mig naken för någon. Efter idrotten i skolan är det obligatoriskt att duscha, det strider helt mot min tro. Istället väntar jag tills tjejerna har sminkat sig och allt som hör till innan  jag smyger in på toaletten. Där tvättar jag mig lite under armarna och spänner åt min slöja. Detsamma gäller innan idrotten. Flickorna byter om till små shorts och tighta linnen medan jag bara byter till en annan uppsättning kläder. 

För några månader sedan funderade jag på att börja på tennis. Jag och pappa gick till den lokala klubben här i Sundsvall men de sa att jag bara fick spela matcher om jag tog av mig slöjan. Pappa blev rosenrasande och stormade ut ur klubbhuset med mig tätt i hälarna. Likaså när jag skulle gå på en jobbintervju för ett sommarjobb. De sa att jag verkade jättebra men att de inte tog emot kvinnor med slöjor och därför fick jag inte jobbet. Jag orkade inte lägga energi på det men självklart blev jag arg. 

Människor dömer även mig och andra muslimer väldigt snabbt. Det finns ju läskigt många fördomar mot muslimer. En av de är att islam förknippas med terrorattackerna mot New York, London och så vidare. Folk blir ofta mycket misstänksamma nära oss. Exempelvis när pappa och jag var på restaurang och de bad pappa hänga av jackan men han sa att han lika gärna kunde ha den bredvid sig. Genast ropade servitören på restaurangens högsta chef som granskade pappa och upp och ner och sa att han inte var välkommen in om han inte tog av jackan. I rädsla av att pappa skulle ha en pistol med sig. Sen dess har pappa själv många fördomar mot Sverige, han har förbjudit mig från att umgås med tjejer och killar i klassen. Det gör att det hela blir en ond cirkel. 

I Sverige har min klädsel dragit till sig många blickar. Hemma i Jerusalem finns det så många olika kulturer, personligheter att ingen kollar konstigt om man inte har just ”de” jeansen, ”den” märkeströjan och så vidare. Jag tror det beror på att det dels finns fler människor där och att det finns viktigare saker att tänka på än kläder. 

På grund av att folk ser att jag är muslim är det som att de bestämmer sig för att de inte vill bli kompis med mig. De ger mig inte en chans utan dömer mig efter hur jag ser ut. Det här gäller förstås bara i Sverige men det är som att det inte är accepterat att vara vän med en muslim. 

Som jag har sagt tycker jag det är överdrivet med allt kring hur man ”ska” se ut idag och alla skönhetsideal. Samtidigt skulle jag tycka det vore kul att klä mig i fina kläder ibland. Bestämma min egen stil, ha fina långklänningar med mera. Min tro hindrar mig från detta och framförallt min far. Jag kan inte plötsligt bestämma mig för att bli punkare eller hippie. Grejen är att pappa tror att jag skulle vilja se ut som de utmanande tjejerna men det är verkligen inte så. Jag vill bara kunna känna mig mer personlig och välja kläder som passar in på just den jag är och vill vara. Min far hindrar mig även från att lyssna på sådan musik som de flesta andra ungdomarna lyssnar på. Pappa anser att det är dåligt språk och att de flesta låtarna handlar om olämpliga saker, så som sex, droger och kriminalitet. 

Nu tänkte jag gå in på lite privatare områden. Nämligen de hedersrelaterade aspekterna. Min far har många regler som jag måste följa. Han blir besviken på mig om jag inte gör som han säger och kan straffa mig på olika sätt. Sedan finns det även regler inom islam som jag måste följa. Så som att jag inte får ha sexuella umgängen med någon förutom den jag gifter mig med. Det är ju inte hedersrelaterat, utan det handlar om min tro. 

Många tycker säkert att min far är en hemsk människa. Han väljer vem jag får umgås med, vad jag ska ha på mig, vilka ämnen i skolan jag får delta i och så vidare. Grejen är att han vet inte bättre, allt detta grundar sig i okunskap. När han växte upp för cirka 35 år sedan handlade det mycket om att inte svika sin familj. Man ville inte skämmas för sina andra familjemedlemmar, därför behövde man ständigt hålla koll på dem. Mina vänner i Israel vet heller inte bättre, i vår religion respekterar man sin far och hans beslut. Ingen vill skämma ut sig själv eller sin familj genom att göra något som strider mot ”reglerna”. Dessutom finns det ingen som har sagt till honom att det är fel för varför skulle det vara det? Eller? Jag skulle kunna skriva flera sidor om det här ämnet men nu måste jag faktiskt sova. Kommentera gärna vad ni tycker, vore kul att höra. /Ramin